Könssjukdomar är ett väldigt vanligt problem i Sverige och i hela världen. De blir även allt vanligare, eftersom dessa sjukdomar är väldigt smittsamma och allt fler skyddar sig i otillräcklig mån. Vissa könssjukdomar kan ha mindre besvär, medan andra, så som klamydia, i värsta fall kan leda till infertilitet. Som tur finns det flera olika medicinska behandlingsmöjligheter. Däribland är antivirala medel och antibiotika de vanligaste medlen.

Allmänt om könssjukdomar

Könssjukdomar smittar via kontaktinfektion vid sexuella aktiviteter. Sjukdomarna överförs främst via slemhinnor i könsorganen, munnen eller ändtarmen vid vaginalt eller analt samlag med penis och i vissa fall vid kontakt med blod, munnen, fingrar och sexleksaker.

Alla könssjukdomar smittar lätt, men vissa sjukdomar kan vara vanligare än andra. Klamydia är till exempel en av de vanligaste sjukdomarna och upp till tio procent av befolkningen insjuknar i denna sjukdom beroende på åldersgrupp. Omkring 70 % av alla människor drabbas av HPV-virus, som orsakar genitala vårtor.

Könssjukdomar kan smitta via både virus och bakterier. Könssjukdomar som smittar via virus är bland annat genitala vårtor, könsherpes, HIV och hepatit B. Bakteriella könssjukdomar, å sin sida, är bland annat gonorré, klamydia, syfilis, mycoplasma genitalium och ureaplasma urealyticum.

Förutom bakteriella och virusburna könssjukdomar finns det även könssjukdomar som orsakas av svampinfektioner. Till exempel ospecifik uretrit är en sådan könssjukdom. För att behandla dessa sjukdomar används antibiotika och svampdödande medel.

En annan könssjukdom är trikomonasinfektion, vilken orsakas av trikomonasinfektion vaginalis, en parasit. Denna sjukdom behandlas bäst med läkemedel från läkemedelsgruppen nitroimidazoler.

Hur kan man undvika att smittas av könssjukdomar?

Det bästa sättet att undvika att smittas av könssjukdomar är att skydda sig med kondom, femidom eller slicklapp under samlag. Tyvärr har det blivit allt vanligare, speciellt bland unga, att inte använda kondom, vilket innebär att smittorisken ökar märkbart.

Om man är medveten om en smitta ska man undvika samlag tills behandlingen är över och smittan försvunnit. Dessutom är det viktigt att även ens sexuella partners, som man haft samlag med under tiden som man varit smittad, testar sig för att försäkra sig om att de inte smittats. På så sätt förhindras smittan från att föras vidare.

Varför bör könssjukdomar behandlas?

Könssjukdomar kan ha olika kort- och långsiktiga verkningar. Några av dem är ofarliga, medan andra kan ha allvarliga effekter på hälsan. Alla könssjukdomar är mycket smittsamma och därför bör behandling uppsökas genast när man observerar symtom av en könssjukdom.

Klamydia kan, utan behandling, orsaka infertilitet. Överlag kan bakterierna komma in i livmodern, äggstockarna och äggledarna hos kvinnor och testiklarna, urinvägarna och prostatan hos män. Detta kan leda till en svår inflammation.

Hur vet man om man smittats av en könssjukdom?

Om man misstänker att man smittats av en könssjukdom är det viktigt att man testar sig. Dylika tester bör även tas med regelbundna mellanrum, eftersom könssjukdomar ibland är helt symtomfria. Vanligtvis ger man då ett urin- eller blodprov.

Symtomen varierar från könssjukdom till könssjukdom. De vanligaste symtomen är klåda och sveda vid urinering. Symtom som tyder på att du fått klamydia innefattar att det svider när du kissar, flytningar, ont i pungen för män och att det tar ont i underlivet, smärta vid samlag och mellanblödningar för kvinnor. Gonorrésymtom, å sin sida, innefattar sveda när du kissar, tjocka och blodiga flytningar, sveda vid avföring, anal klåda, svullnad i pungen för män och mellanblödningar, att det tar ont i underlivet och smärta vid samlag för kvinnor. Könsherpes identifieras ofta av feber, svullnad, klåda, blåsor, sår, smärta, flytningar, sveda vid urinering, hudrodnad och blåsor runt livmoderhalsen för kvinnor.

Att behandla könssjukdomar med antivirala läkemedel

Immunförsvaret hos den smittade behandlar oftast virusinfektioner, men ibland klarar immunförsvaret inte av sig själv av att behandla infektionen. Då behandlas virusburna könssjukdomar oftast med antivirala läkemedel. Läkemedel inom denna läkemedelsgrupp förhindrar viral replikation, vilket innebär att virus inte kan reproducera sig.

Könssjukdomar, som orsakas av virus, inkluderar bland annat könsherpes och genitala vårtor. Behandlingen lyckas genom användning av krämer eller lösningar, som innehåller effektiva antivirala medel. Till exempel används Valtrex, Famvir och Aciklovir för att behandla könsherpes.

Antivirala läkemedel verkan Verkan av antivirala läkemedel

Att behandla könssjukdomar med antibiotika

Antibiotika används för behandling av bakteriella könssjukdomar. Antibiotikan dödar mikroorganismer och förhindrar att de förökar sig genom att hämma proteinproduktionen inne i cellerna.

Några antibiotika för behandling av könssjukdomarna ospecifik uretrit, ureaplasma urealyticum, klamydia och genital mykoplasma är Azithromycin och Doxycyklin. Gonorré, å sin sida, kan behandlas genom en enda behandling med en kombination av Cefixime behandlingspaket och Azithromycin.

Hur antibiotika verkar Hur antibiotika verkar

Att behandla könssjukdomar med nitroimidazoler

Könssjukdomar som orsakas av anaeroba bakterier och parasiter behandlas med läkemedel i läkemedelsgruppen nitroimidazoler. Dessa läkemedel, så som Metronidazol, förhindrar en reproduktion av bakterierna och parasiterna. Läkemedlen fungerar på så sätt att de binder sig till DNA efter att ha penetrerat protozoercellen. På så sätt dör bakterien eller parasiten. Särskilt bakteriell vaginos behandlas med Metronidazol.

Att behandla könssjukdomar med cytostatika

Med cytostatiska läkemedel behandlas genitala vårtor. På grund av att så kallade cytostatika förhindrar tilldelningen av celler förhindrar dessa läkemedel effektivt speciellt delningen av celler som normalt delar sig snabbare än normala celler, så som tumörceller. Därför används cytostatika ofta vid cancer och autoimmuna sjukdomar.

Källor:

  1. Sexually Transmitted Diseases, National Institute of Allergy and Infectious Diseases. URL: niaid.nih.gov
  2. STD Communications Database Interviews with NGI MSM, Centers for Disease Control and Prevention. URL: cdc.gov
  3. Awareness and knowledge of sexually transmitted diseases (STDs) among school-going adolescents in Europe: a systematic review of published literature, Samkange-Zeeb, F., et al. BMC Public Health. URL: biomedcentral.com
  4. STI – HIV: Sexually transmitted infections prevalence study methodology. Guidelines for the implementation of STI prevalence surveys, World Health Organization (1999). URL: who.int

Senast uppdaterad: 2 dec 2016